C1q

Provtagning, provtagningsmaterial och hantering

Prov: blod tas i EDTA-rör (lila kork Skåneförrådet) och SST-rör (gul kork Skåneförrådet)
Lämplig provvolym: 3-5 ml blod
Minsta analysvolym: 100 µl plasma eller serum
Blodsmitte-märkta prover analyseras inte med denna metod.

Transport

Provet förvaras kylt i avvaktan på transport.
Överstiger förvaring och transporttid 24 tim skickas avskilt plasma/serum fryst (kolsyreis).

Indikation

Bestämning av C1q är indicerad vid utredning av inflammatoriska systemsjukdomar, glomerulonefriter och tillstånd med återkommande urtikaria/angioödem. Hos en del patienter bör C1q följas som indikator på sjukdomsaktivitet.

Svar

Svar lämnas inom 4 dagar efter provets ankomst till laboratoriet.
Angiven frågeställning, klinisk information och resultat av tidigare analys vägs in i bedömningen. C1q-halten jämförs i första hand med halterna av C4, C3 och C3d och med resultat av analys av komplementfunktion.

Referensintervall
Referensintervall 78-131 % baserat på 100 vuxna blodgivare.

Metod/Analysprincip

Immunokemisk bestämning utförd med raketelektrofores ("electroimmunoassay"). Prover i spädning appliceras i hål, som stansats i en agarosgel innehållande specifika kanin-antikroppar mot C1q. I flertalet buffertsystem med relativt låg jonstyrka precipiteras C1q "spontant" under elektrofores med fixering till agarosgelen. Denna effekt förhindras av fosfat. Elektroforesbufferten innehåller EDTA för att det Ca++-beroende C1-komplexet skall dissocieras i C1q, C1r och C1s. Under elektroforesen vandrar provets C1q "bakåt" mot katoden. Immunprecipitat bildas mellan C1q och antikropparna i gelen. Immunprecipitatet ökar i höjd tills allt C1q-protein fällts ut. Detta innebär att den yta som täcks av precipitatet, är proportionell mot mängden C1q. Provernas halt av C1q beräknas med utgångspunkt från medanalyserade spädningar av ett referensserum med känd halt C1q.

Medicinsk bakgrund

C1q är en delkomponent av C1-komplexet (C1qC1r2C1s2) och fungerar som igenkänningsmolekyl för aktivering av komplementsystemets klassiska väg. C1-komplexet hålls samman av Ca++. C1q är ett basiskt plasmaprotein med en molekylvikt på 460 kDa. Till sin uppbyggnad liknar C1q en bukett av 6 tulpaner. Tulpanerna motsvarar globulära strukturer med affinitet för Fc-delen av IgG och IgM, medan stjälkarna motsvarar proteinets kollagen-lika del. Den kollagen-lika delen innehåller bindningsytor för bl.a. C-reaktivt protein (CRP) och C1r2C1s2.

Bindning av C1-komplexet till aktivatorer som IgM eller IgG på målceller, lösliga immunkomplex eller aggregerat CRP medför aktivering av proenzymerna C1r och C1s. C1s klyver C4 och C2, vilket leder till bildning av det C3-klyvande komplexet C4b2a, den klassiska vägens C3-konvertas. C1-komplexets aktivering kontrolleras av C1 INH, som vid aktivering av C1r och C1s bildar stabila komplex (C1 INH-C1r-C1s-C1 INH), som "dras bort" från C1q. C1q förblir då ofta bundet till aktiverande immunkomplex och liknande.

Vid aktiv immunkomplex-sjukdom, främst svår SLE med njurengagemang, är C1q-förbrukning med fynd av låg C1q-halt i cirkulationen vanligt förekommande och varierar ofta med sjukdomsaktivitet. Kvarstående låga halter av C1q ses vid hypokomplementemiskt urtikaria-vaskulit syndrom (HUVS). Patienter med HUVS har normal eller hög C1s-halt och normal halt av C1-inhibitor (C1 INH). Halterna av C3 och C4 vid HUVS är måttligt låga i flertalet fall, men kan vara normala. Vid både SLE och HUVS påträffas autoantikroppar mot den kollagenlika delen av C1q: vidare analys av antikropparnas specificitet har differentialdiagnostiskt värde.

Vid förvärvad C1 INH-brist finner man oftast mycket låga halter av C1q, C1s, C1 INH och C4, eventuellt också lågt C3 och förekomst av M-komponent. Vid hereditärt angioödem (HAE) är halterna av C1q, C1s och C3 normala eller måttligt låga.

Förhöjd halt av C1q utan motsvarande ökning av C1r och C1s påträffas vid primär biliär cirrhos. Förhöjda C1q-halter har också rapporterats vid destruktiv reumatoid artrit. Ärftlig C1q-brist medför svår SLE, glomerulonefrit och infektionsbenägenhet, men är sällsynt. Låga C1q-halter har iakttagits hos barn med upprepad otitis media och förekommer som ett sidofynd vid hypogammaglobulinemi.

Litteraturreferenser

  1. Jonsson H, Sturfelt G, Mårtensson U, Truedsson L, Sjöholm AG. Prospective analysis of C1 dissociation and complement activation in patients with systemic lupus erythematosus. Clin Exp Rheumatol 1995;13:573-80
  2. Laurell A-B, Mårtensson U, Sjöholm AG. The development of simple tests for C1q, C1r, C1s and C2, and the determination of properdin. In: Opferkuch W, Rother K, Schulz DR, editors. Clinical Aspects of the Complement System. Stuttgart: Georg Thieme Publishers 1978:12-4.
  3. Sturfelt G, Truedsson L. Complement and its breakdown products in SLE. Rheumatology (Oxford). 2005; 44:1227-32. Review.
  4. Davis MD, Brewer JD. Urticarial vasculitis and hypocomplementemic urticarial vasculitis syndrome. Immunol Allergy Clin North Am. 2004; 24:183-213, vi. Review.
  5. Botto M, Walport MJ: C1q, autoimmunity and apoptosis. Immunobiology. 2002 Sep; 205(4-5):395-406.

  Skriv ut sidan 

1.64 10-09-13

Faktaägare: Lillemor Skattum
Uppdaterad: 2010-09-20