C1 INH

Provtagning, provtagningsmaterial och hantering

Prov: blod tas i EDTA-rör (lila kork Skåneförrådet) och SST-rör (gul kork Skåneförrådet)
Lämplig provvolym: 3-5 ml blod
Minsta analysvolym: 100 µl plasma/serum
Blodsmittemärkta prover analyseras inte med denna metod.

Transport

Provet förvaras kylt i avvaktan på transport.
Överstiger förvaring och transporttid 24 tim skickas avskilt plasma fryst (kolsyreis).

Indikation

Bestämning av C1-inhibitor (C1 INH) ingår som ett led i diagnostiken vid utredning av angioödem. Analysen är också indicerad vid utredning av kronisk urtikaria.

Svar

Svar lämnas inom 1 vecka efter provets ankomst till laboratoriet.
Angiven frågeställning, klinisk information och resultat av eventuell tidigare analys vägs in i bedömningen. Resultat av C1 INH-bestämning skall alltid ställas i relation till halterna av C1q, C4 och C3 och till test för bedömning av den klassiska och den alternativa vägens funktion.

Referensintervall
Referensintervall 72-153% baserat på 100 vuxna blodgivare.

Metod/Analysprincip

Immunokemisk bestämning utförd med raketelektrofores (“electroimmunoassay"). Prover i spädning appliceras i hål, som stansats i en agarosgel innehållande specifika get-antikroppar mot C1 INH. Under elektroforesen vandrar C1 INH mot anoden medan antikropparna under de givna betingelserna förblir stationära i gelen. Immunprecipitat bildas i frontlinjen mellan C1 INH och antikropp, där dessa möts i ekvivalenta mängder. Precipitaten löses upp “bakifrån“ i antigenöverskott allteftersom obundet antigen vandrar in i gelen. Precipitaten får därigenom en ytterkontur, som liknar en raket. Precipitatet ökar i höjd tills allt C1 INH-protein precipiterats. Detta innebär att den yta som täcks av precipitatet, är proportionell mot mängden C1 INH. Provernas halt av C1 INH beräknas med utgångspunkt från medanalyserade spädningar av ett referensserum med känd halt C1 INH.

Medicinsk bakgrund

C1 INH är ett ?2-glykoprotein, som tillhör gruppen serpiner ("serine protease inhibitors"). Proteinet utgörs av en enkel polypeptidkedja med en reaktiv yta nära den karboxyterminala änden. Kolhydratinnehållet svarar för närmare hälften av molekylvikten (106 kDa). C1 INH bildar fasta 1:1 komplex med aktiverat C1r och C1s, varvid makromolekylärt C1 dissocieras i C1q och C1 INH-C1r-C1s-C1 INH. C1 INH är den enda fysiologiska hämmaren av C1r och C1s. Genom att bindas till faktor XIIa, faktor XIa, plasmin och kallikrein inverkar C1 INH också på andra enzymsystem.

Låg C4-halt (<30 %) i kombination med låg (<30 %) eller mycket hög C1 INH-halt (>300 %) är så gott som patognomona fynd för hereditärt angioödem (HAE) under förutsättning att halterna av C1q och C3 är normala eller i det närmaste normala. Den klassiska vägens funktion förväntas vara starkt nedsatt vid HAE.
HAE orsakas av ärftlig C1 INH-brist på heterozygot bas. Ett stort antal olika mutationer av genen för C1 INH har beskrivits. Sjukdomen utmärks av återkommande attacker av angioödem i hud och slemhinnor och kan vara livshotande vid engagemang av luftvägarna. Symtomen vid HAE uppstår inte till följd av bristande komplementhämning, utan till följd av bristande hämning i kontaktaktiveringssystemet med ökad bildning av bradykinin. Vid den vanligaste formen, HAE typ I, är koncentrationen av immunkemiskt mätbar C1 INH låg i serum. Vid HAE typ II, som beror på olika punktmutationer med förändring av hämmarens reaktiva "site", bildas ett dysfunktionellt protein. Funktionell analys av C1 INH krävs här för fastställande av diagnosen. C1 INH-koncentrationerna vid HAE typ II är i regel normala, men vid en variant finner man mycket höga värden till följd av det dysfunktionella proteinet bildar komplex med albumin. C4-halten vid HAE är regelmässigt låg, också mellan attackerna, vilket beror på att mängden fungerande C1INH är för låg för att bromsa spontan C1-aktivering.

Förvärvad C1 INH-brist, som beror på hyperkatabolism av hämmaren, är oftast förenad med förekomst av M-komponenter och skall inge misstanke om lymfoproliferativ sjukdom. Utmärkande för förvärvad C1 INH-brist hos patienter med M-komponent är att halterna av C1q och C1s regelmässigt är mycket låga. I ytterligare en grupp av patienter med förvärvad C1 INH-brist påträffas autoantikroppar mot C1 INH. Autoantikroppar mot C1 INH har rapporterats kunna ge sänkt C1 INH-funktion i kombination med väsentligen normala immunokemiska C1 INH-värden, vilket kan försvåra differentiering mot HAE typ II.

Ytterligare en grupp patienter med angioödem och/eller urtikaria kan identifieras med denna diagnostik: vid hypokomplementemiskt urtikaria-vaskulit syndrom (HUVS) finner man låga C1q-halter, normala halter av C1 INH och C1s, och låga eller normala halter av C4 och C3. Dessa patienter har autoantikroppar mot den kollagenlika delen av C1q.

Litteraturreferenser

1. Laurell A-B, Mårtensson U, Sjöholm AG. Electroimmunoassay of C1 inactivator and C4 in hereditary angioneurotic edema (HANE). Clin Immuno Immunopathol 1976; 5:308-13.
2. Agostoni A, Aygoren-Pursun E, Binkley KE et al.: Hereditary and acquired angioedema: Problems and progress: Proceedings of the third C1 esterase inhibitor deficiency workshop and beyond. Journal of Allergy and Clinical Immunology 114(3 Suppl):S51-S131, 2004.
3. Gompels MM, Lock RJ, Abinun M, Bethune CA, Davies G, Grattan C, Fay AC, Longhurst HJ, Morrison L, Price A, Price M, Watters D. C1 inhibitor deficiency: consensus document. Clin Exp Immunol. 2005;139:379-94. Review.
4. Zingale LC, Castelli R, Zanichelli A, Cicardi M. Acquired deficiency of the inhibitor of the first complement component: presentation, diagnosis, course, and conventional management. Immunol Allergy Clin North Am. 2006;26:669-90. Review.